|
| MORPHEUS
#9 _ LIGHT MY FIRE Vi lever i ett sekel där människan sökt sig till extremerna; till det artificiella bränslet, den kemiskt kristalliserade stimulantian, de okända och djupt dolda omedvetna, till de zoner som tidigare bara anats i fantasin hos mystikerna och de stora berättarna. Det extrema har varit en gräns som skall undersökas och korsas, på andra sidan gränsen väntar svaren på drömmarna. Allt sedan de modernistiska utopierna brutit samman och sextiotalets sinnesutvidgande subkulturer tagit över rollen som den nya tidens mångfacetterade drömbygge för framtiden, representerar Den andra sidan något större, viktigare och mera eftersträvansvärt än något den moderna världen någonsin kan erbjuda. "Break on through to the other side" är ett anthem för en hel generation, för hela världens sökande efter alternativa sätt att leva. Men bakom denna strof hos poeten Morrison döljer sig andra och mer dunkla nivåer. "The other side" representerar den andliga världen, den som förskjutits under rationalismens och socialismens formulerande av de korrekta visionerna. Strofen är ett sätt att formulera och närma sig en djuptgående klyfta, ett svalg utan botten, mellan den gamla tiden och den nya. Den andra sidan var tidigare relativt enkel att formulera för alla de som höll sig till de etablerade religioner och annamade deras svar på de alltid lika aktuella frågorna - Vad finns på andra sidan döden? Finns något kvar av oss? Är vi enbart djur eller har vi som varelser andra former av intelligens och liv än de jordiska? Alla
dessa frågor har exploderat likt fyrbråkar i västvärlden
i takt med att modernismens välfärdsbygge blir allt mer ihåligt.
Tillvaron är inte längre ordnad och trygg, varken på den
sociala planet eller det andliga Den konstnärliga processen har genomgått en metamorfos; ironin och simuleringen är oftast så genomförd att få ens vågar formulera några nya manifest. Den processen är oundviklig, varje stor samhällelig förändring har förändrat förutsättningarna och uttrycken inom konsten. Men drömmar och visioner är inte alltid bärare av kunskap och erfarenheter. Vem kan idag redogöra för innehållet i fransiskanermunken Luca Paciolis matematiska storverk "De divina proportione", eller någon annan av renässansens grundpelare? Är det någon utanför de klassiska universiteten som kan grunderna i Kants moralfilosofi eller den Hegelianska dialektiken? Är kunskap förpassad till skamvrån med all annan naturvetenskap? Man kan förledas att tro detta när den nya tidens andliga filosofer talar om den moderna människans sökande och om tomheten i västvärldens andliga liv. Ingenting var endimensionellt när Jim Morrison sjöng om energin, om driften; elden han söker är lika mycket ett uttryck för en förlust, som en lust till något mera. "The time to hesitate is through/No time to wallow in the mire/Try now we can only lose/And our love become a funeral pyre...come on baby light my fire". ©
Thore
Soneson
|