Projektet
som kan minska segregationen
Den
mänskliga staden kartlagd
Integrerade
städer med småstadsmässig bebyggelse skapar ett attraktivt
boende som människor vill leva i. Däremot ska vi undvika att
skapa oattraktiva förstäder, lära av de negativa erfarenheterna
från tidigare stadsbyggnadsmodeller.
– Vi behöver en långsiktig stadsbyggnadsstrategi där
vi kan lyfta fram attraktiva kvaliteter, vi behöver motverka den
mänskliga segregationen som skapades under miljonprogrammets dagar,
säger Johan Rådberg som är professor i stadsbyggnad vid
LTH där han leder projektet
”Den mänskliga staden” som kommer att avslutas till hösten
2006.
Fokus i
detta stora projekt är att utforska människors tankar och åsikter
kring vad som är attraktiva städer och stadsmiljöer. Under
fyra års tid har en grupp doktorander gjort intervju- och fältstudier,
frågat människor vad de upplever som vackert och fult i stadsbilden.
– Det finns mycket lite eller ingen forskning kring detta inom stadsplaneringen,
det saknas vad man kallar erfarenhetsåterföring från
dem som lever i stadsmiljöerna till arkitekterna som skapar planerna.
En målsättning med projektet ”Den mänskliga staden”
är att göra ett eget bidrag till denna kunskap och samla ihop
existerande kunskap inom andra vetenskapliga områden, ett underlag
för att skapa god livsmiljö för framtiden.
– Projektet är baserat på en tydlig frågeställning,
vilka kriterier behöver vi fylla för att få en bra stadsplanering,
berättar Johan Rådberg. Vi formulerade teman som sammanfattade
fältet – vi talade om attraktivitet, fysisk utformning, hållbart
byggande och om de estetiska dimensionerna som styr våra val av
boende.
”Det
räcker inte att måla falurött
för att skapa den mänskliga staden”
I
projektet har man sökt svar i olika stadsmiljöer, i
Lena Steffners kommande avhandling har den medeltida stadskärna i
Arboga ställs mot det postmoderna Ladugårdsängen i Örebro.
Catharina Sternudds avhandling som kommer till hösten tar utgångspunkt
i hur Karlshamns invånare värderar sin stadsmiljö.
– Vad jag förstår kommer deras resultat att verifiera
vad vi tidigare antagit, att vår upplevelse av skönhet är
oerhört väsentlig för våra val av boende. Detta har
INTE med äldre eller ny bebyggelse att göra, det är levande
gator, torgmiljöer och gröna inslag som är de mest uppskattade
inslagen i stadsrummet.
–
Men det räcker inte med att måla husen faluröda för
att nå dessa kvaliteter, betonar Johan Rådberg. Det handlar
om att husen skall öppna sig mot gatan, om att skapa liv och variation.
Skapa blandade kvartersstrukturer med plats för människor i
olika livssituationer.
Att man valt bort mer experimentella områden, baserade på
tätare stadsplaner och blandade boendeformer som byggs under senare
år, typ Bo01 i Malmö eller Jakriborg utanför Lund, beror
på att de inte är representativa i ett större perspektiv.
– De är lite för unika, har för speciell karaktär,
menar Johan Rådberg. Det går inte att generalisera kunskap
baserat på den typen av debattområden.
Perspektivet
i ”Den mänskliga staden” är tydligt riktat
framåt, mot att skapa kunskap för framtida stadsplanering.
I sin tidigare forskning har Johan Rådberg pekat på hur oattraktivt
byggande ökar segregationen och delar upp våra städer.
Polarisering skapar negativa spiraler som kräver stora samhällsinsatser,
skriver han i en artikel i Arkitektur 2-2006.
I den redogör han för forskning baserad på inkomstutvecklingen
i olika delar av Stockholm mellan 1970 – 1990 och visar hur klyftorna
mellan höginkomst- och låginkomstområden ökat och
att det är förstäder som är byggda under miljonprogrammet
som hamnar lägst.
I samma artikel visar han en indexskala som baserar sig på forskningsprojektet
”Svenska stadstyper” vid KTH, i den har oattraktiva kvarterstyper
som höga skivhus och lamellhus lägst index och högattraktiva
kvarterstyper som den förindustriella staden det högsta indexvärdet.
– Det här är en utveckling som accelererat med den ökande
välfärden under de senaste tjugo åren, menar Johan Rådberg.
Om vi vill bryta denna trend måste vi lyfta fram de attraktiva aspekterna
och skapa en långsiktig stadsbyggnadsstrategi, väga in människors
känslor inför sina boendemiljöer i planarbetet.
THORE
SONESON
Johan Rådberg
är professor i Stadsbyggnad vid LTH. Han är forskningledare
för ”Den mänskliga staden” och har tidigare publicerat
bla böckerna ”Den svenska trädgårdsstaden”
och ”Drömmen om atlantångaren” där han penetrerar
goda exempel på stadsbyggnad som Enskede Gård och dåliga
som miljonprogrammets förstäder typ Rosengård i Malmö.
Han medverkar i nyutkomna antologin ”Tankar om förstadens framtid”
publicerad av FORMAS. Artikeln i tidskriften Arkitektur 2-2006 har rubriken
”Segregation och attraktivitet”.
DEN
MÄNSKLIGA STADEN /
öppnas som pdf i nytt fönster |
