| SEPIA
Ett
manus till en novellfilm.
Berättelsen handlar om en fotograf mitt i livet, om hans relationer
till sin far och sin son.
Ett
koncentrerat relationsdrama i sju tablåer.
Personerna som figurerar är -
DEN GAMLE,
EN AFFÄRSMAN,
EN FOTOGRAF, SONEN PETER,
EN MAMMA,
EN ASSISTENT och EN GALLERIST.
(Swedish
only)
|
|
SEPIA,
brun färg framställd av "bläck" från vissa bläckfiskar. Användes redan
under antiken som vattenfärg i akvareller. Färgämnet används vid laveringar
och toningar av svartvita fotografier.
utdrag
ur manus
SEPIA
/SCEN ETT – ett kontor.
I en modern
lägenhet är ett hemmakontor inrett, faxmaskiner och telefoner
överallt. En man i sextioårsåldern pratar i flera lurar
samtidigt, en kvinnlig assistent skriver memo.
AFFÄRSMAN:
Vi har tio ton i lasten...
Mellanhanden i Polen tar 10 procent...
Nej, nej, inga omlastningar..
TAXES, NO EXTRA TAXES!
ASSISTENTEN:
Vi får en marginal på 1 procent, 100.000 kronor.
In i kontorsrummet
kommer en man i fyrtioårsåldern. Han har en bag över
axeln, en sovsäck under armen. Han ser att de båda är
upptagna, sätter ned sina saker, ramlar ihop i en skinnsoffa. Mannen
i soffan plockar fram en liten kamera ur bröstfickan. Börjar
fotografera.
…
Den äldre
mannen häller i sig resten av ölen. Ser roat på fotografen
som inte kan motstå och lyfter sin lilla kamera på halvdistans
och knäpper av i flykten. Den äldre blir bländad av blixten
och slår undan kameran. Den flyger iväg över golvet. Blir
liggande.
AFFÄRSMANNEN:
Ta det från början, vad har hänt?
FOTOGRAFEN:
Fan vet...jag känner bara hur jag flyter omkring i nån slags
sörja där jag inte bottnar...en brunsvart sörja som inte
går att se genom...
AFFÄRSMANNEN:
Jag har inte tid med svammel, berätta vad som verkligen hänt.
Har du trampat över, eller...
FOTOGRAFEN:
Trampat över ? Vad är det för svenska ? Gammelmans ? Det
enda jag trampat över är din tröskel.
Jag är utslängd, jag kan inte leva mitt liv längre, jag
är ratad, utkastad. Nej det är inte sant, jag har valt att gå.
Jag står inte ut längre. Jag behöver luft.
…
SEPIA /SCEN sju – ett galleri.
Fotografen
arbetar med att hänga sina nu inramade sepiatonade fotografier.
Väggarna är täckta av detaljer av kvinnokroppar. Bröst.
Hals. En gammal kvinnas händer.
Mitt i galleriet står en stege och bilder hänger rygg i rygg
på samma höjd som dom på väggen. Det står
en trave ohängda bilder lutade mot en vägg. Den kvinnliga galleristen
sitter på en stol och betraktar hans bilder.
GALLERISTEN:
Är det inte bra nu ? Fler skulle känna trångt, tror jag...
Fotografen
ser sig omkring. Länge. Han går fram till den ohängda
traven och bläddrar genom dem. Stannar vid en som verkar bestå
av enbart en hårbuske. Tar ut den. Ställer den under en annan
av en naken fot.
GALLERISTEN:
Nej. Den första är bättre.
Fotografen
gör tvärtom. Han byter bilder. Ställer undan foten. Sätter
sig på stolen och betraktar.
Galleriets fönster är övertäckta. Man ser ändå
att det är mörkt därute.
©
Thore Soneson 2003 |
