NINA OCH SUNDET

Ett spelfilmmanus baserat på romanen med samma namn av Fredrik Ekelund.

Manuset framtaget på beställning av AUTO IMAGES AB / MALMÖ, 2001.

Här publiceras endast ett utdrag ur det slutgiltiga manuset.

 

 

 

Ur inledningen till manus.

SCEN 1 / EXT _ Collage vägar, löftet Bjärehalvön.

En vit Suzuki, en liten racer-mc, ilar fram över lummiga småvägar i ett kustlandskap. Föraren är klädd i svarta skinnkläder och har en hjälm med rökfärgat visir.

Mc:n hamnar bakom en långtradare som långsamt tar de branta kurvorna. Som en vind pilar Suzukin förbi, kraftiga sirener tjuter, en traktor backar rakt ut på vägen och motorcykeln tvingas lägga sig på sidan, på väg ut över stupet.

Mc-föraren reser sig, borstar av skinnkläderna och tar av hjälmen. Det är en kvinna, hon skakar på huvudet så att det blonda håret svävar runt hennes huvud. Allt verkar kännas bra trots den våldsamma vurpan och hon gör tummen upp mot bonden i traktorn.

Hon sitter och tittar ut över vattnet, skakar i kroppen, gråter stilla. Tar sedan fram en svart bok och en butterflykniv som hon har instucken i skaftet på ett par grova Dr Martens-kängor. Boken är tjock och här och var sticker lösa papper, tidningsklipp och annat ut. Hon skär ett lätt snitt i vänster handflata så att blodet sipprar fram.

Blodet droppar ned på en vit tom sida. Den blonda kvinnan knyter händerna som i bön.

SCEN 2 / INT _ BINGOHALL
En skrällande stämma ekar över borden i en rökig lokal. Utspridda pensionärer sitter vid borden och lyssnar på den mässande stämman: "Bertil tio, etta nolla!"

Vid ett bord sitter en mörka kvinna i trettiofemårs åldern, bredvid henne en äldre gråhårig kvinna med mörka ögon som intensivt kryssar i sina brickor. Den yngre kvinnan läser en bok, ointresserad av spelet. Vi förstår att de är mor och dotter, hör att modern talar med en tydlig dansk brytning, Karen talar däremot svenska.

Katrin:
Vad er det du leser hele tiden Karen?

Karen:
En bok om dialektik. Om föränderlighetens lagar, att något hela tiden blir något annat, att dom förtryckta snabbt blir nya härskare eller att mjölk kan bli både smör och grädde. Hade du känt till dom lagarna hade du kunnat göra något bättre av ditt liv mor ...

Katrin:
Jag har det bra, sygepension, egen lägenhet ...

Karen lägger samman boken av Joacim Israel "Språkets dialektik och dialektikens språk" och betraktar sin moder, ser de darriga händerna, rynkorna kring ögonen, den nikotintrötta blicken. Bingoutroparen startar en ny mässande ramsa: "A 4, Adam fyra!"

Karen:
Jag tänker aldrig bli en som hamnar här, bara så du vet.

Katrin:
Vad ska du med läsandet då ? Varför söker du inte jobb på Malmborgs, i kassorna. Det tyckte du om när du var yngre, på sommaren?

Karen:
Tyckte om? Du tvinga mig, sen tog du pengarna och söp opp dom.

Katrin:
Din mor är alkoholist, där är inget att göra åt det.

Nu reser sig Karen upp och konfronterar högljutt modern med hennes ansvarslösa liv.

Karen:
Det har du valt. Folk väljer att bli alkoholister. Så slipper ni tänka, slipper bry er. Det e så satans synd om er eller hur?

Karen vänder på klacken, noterar hyschande ljud omkring sig. Med bestämda steg går hon mot utgången.

Bingoutroparen ber dem lugna ned sig. Katrin viftar irriterat med cigaretten.

Katrin:
Fortsätt. Fattas bara ett nummer ...

SCEN 3 _ EXT / COLLAGE pildammsparken.
På en av promenadvägarna i en lummig park kommer en elegant klädd kvinna spatserande med en tax. Hon har Gucciväska och lackskor. Är mer klädd för en middag än en långpromenad. Hon fumlar med en cigarett och tändare, håller kopplet löst över armen.

Från skuggorna under träden kommer en träningsklädd kvinna i solglasögon. Det är Karen, hon tar vägen mitt framför taxen, som rycker till i kopplet och slipper lös. Taxen skäller och skäller och försvinner in bland träden efter henne.

Den träningsklädda Karen har stannat under en kraftig trädgren. Hon gör situps, en ansträngande och svettig övning. Ett par meter ifrån står taxen och skäller, kopplet kring halsen släpar den med sig.

Karen stretchar bålmusklerna, rullar med höfterna. Hunden vägrar sluta att skälla. Hon spänner blicken i hunden. Någonstans långt bort hör vi en kvinnlig stämma ropa.

Med en snabb rörelse binder Karen samman hundens bakben med kopplet, hänger den i trädet. Nu ylar hunden vettskrämt. Vi ser Karen ta upp en butterflykniv ur fickan och vi hör hundskallet tystna, följt av ett gurglande gnyende ljud ur halsen.

Karen som har dolt skeendet för oss försvinner bort och vi ser hundkroppen hänga från trädgrenen, blodet droppar ned i gräset.

Thore Soneson 2003

till index_film