|
scener
ur manus
SCEN
7
En rödfläckad hand lägger sig på en basketboll.
Det är mannen från ateljen. Peder söker sin sons blick,
Pär lägger upp ett skratt och fångar den. De sitter
mittemot varann i en tågkupe, deras bollande får andra passagerare
att kasta svarta blickar. De fortsätter som om inget hänt.
SCEN
8
En svart skugga, en modern låg skåpbil, glider fram
längs en motorväg. Bakom ratten den kortsnaggade mannen, han
lyssnar på en roman i bilstereon.
Vägen är full av sommartrafik. Det blinkar till på hans
mobila fax. Han gör inget åt det.
SCEN
9
Mannen i rullstolen sitter kvar utanför sjukhemmet. Tar en
klunk konjak i smyg. Lyssnar på sin radio som nu berättar
någon slags historia om gamla tider. Det är berättelse
som i bilen.
SCEN
10
Smala fingrar river ut en mänsklig silhuett ur tidningspapper.
Flera blad samtidigt. De fladdrar i vinden och flyger iväg över
en gata utanför en station.
Ett av bladen hamnar på en vindruta. Det är den svarta skåpbilen.
Den kortsnaggade Gustav stannar, stiger ur och tar silhuetten.
Den rödskäggige Peder bär sina och pojkens trunkar mot
bilen.
SCEN
11
Radioberättelsen fortsätter inne i bilen, de två
männen och Pär är tysta, lyssnar. De åker fort
genom landskapet på mindre vägar. Det börjar bli kväll,
skymningen tilltar i skogarna de passerar.
SCEN
12
Den gamle mannen i rullstol sitter och sover med huvudet mot bröstet.
Transistorn skräller fram dansbandsmusik när den svarta vanen
rullar upp på parkeringen.
Peder går fram till rullstolen, tar några bilder av den
gamle mannen. Vrider av musiken. Då vaknar han och tittar upp.
NILS:
Det är stora aborrtiden nu.
Peder svarar
inte. En sköterska kommer ut med en påse, lyfter på
den gamle mannens kavaj och byter raskt en full påse på
magen mot en tom.
Gustav och Pär har under tiden samlats kring rullstolen, Peder
ger kameran till sköterskan. Hon knäpper av ett kort på
de fyra kring stolen.
SCEN
13
Vi ser hur Peder spikar ihop breda plank, lägger dem från
en stentrappa. Innanför dörren sitter den gamle Nils i rullstolen
och tittar på. Han är yrvaken, håret står åt
alla håll, kläderna skrynkliga. I knäet ligger den tummade
boken.
Den provisoriska rampen byggs på en glasveranda på ett äldre
hus. Peder rullar ned den gamle när han är klar. På
grusgången står Gustav och tittar ut över den vildvuxna
tomten.
GUSTAV:
Jag har aldrig sett det så vanvårdat.
NILS:
Snart slår rosorna ut. Kalvarna ska ut, potatisen sättas.
Pär
försöker starta en gräsklippare. Drar och sliter i startkabeln.
Till slut vrålar den till och han börjar köra över
gårdsplanen så det höga svajande gräset flyger.
Det kraschar till av metall mot metall. Klipparen har kört på
ett galler som ligger på marken. Han lyfter på det och där
finns en trälucka. Han drar upp luckan och ser ned i ett svart
hål. Himlen speglar sig i en cirkel i botten på det svarta.
Det är en brunn. Han lägger på trälocket igen.
Gustav
plockar ut åror och öskar ur en vedbod. I en spann ligger
ett fiskenät. Den gamle i rullstolen ser på, Peder rullar
in honom i den svarta bilen. Pär bär in fiskeredskapen.
SCEN
14
Peder ser dem försvinna i bilen från ett fönster.
Han spikar för en skiva, en naken glödlampa lyser från
taket. Det är ett gammalt skafferi. På en bänk står
framkallningsapparat och plastkar.
SCEN
15
Pär och Gustav vänder med gemensamma krafter en träbåt
vid en liten insjö. De knuffar ut den i vattnet. Sätter i
åror och lägger i redskapen. Den gamle ser på från
sin rullstol. Gustav lyfter ur honom ur stolen, sätter honom vid
årorna, sjunker ihop på sittbrädan och flämtar.
Den gamle ser lycklig och stolt ut.
NILS:
Vi måste ut till aborrdjupet vid stenen, där leker dom.
Om vintrarna fick jag borra hål i halvmeter tjock is där.
Men det var alltid napp...
Under berättelsen
glider de ut på vattnet. Den gamle Nils ror med långa, kraftfulla
årtag.
SCEN
16
Peder är uppe på en dammig vind, fylld med skåp,
papplådor och travar med tidningar. Han har sin kamera om halsen.
Han rotar genom ett stort klädskåp. Hittar flera inplastade
kostymer, just när han skall ta dem och stänga dörren,
ser han några sommarkostymer längst in. Det är två
stycken lika stora sjömansdräkter.
Han hänger dem längst fram. Knäpper en ruta av kläderna.
Peder klättrar
uppför en stege. Längst upp vid taknocken på en bjälke
sitter ett gammalt torkat getingbo, modell större.
Han balanserar på stegen, siktar på getingboet med kameran,
knäpper av. Stegen börjar glida längs bjälken och
han faller långsamt under ett tjut.
Han hamnar
i en tidningshög, dammet ryker. Han rullar in i en järnkamin,
stapplar upp på fötterna och snubblar över en sparkcykel.
Sitter på golvet och masserar sitt högra knä. lyfter
kameran igen och tar bild av cykeln.
SCEN
17
Den gamle sitter lutat över årorna. Gustav och Pär
håller i varsitt kastspö och vevar. Det är lugnt på
vattnet kring båten, ett flöte guppar lätt.
NILS:
Jag vill dö här med aborrarna.
Gustav
lyssnar, men säger inget. Pär tittar frågande på
honom.
PÄR:
Menar du allvar...
NILS:
Självklart...
GUSTAV:
Pappa ska inte snacka strunt, i den här släkten lever vi
länge...
NILS:
En man vet när tiden är inne.
Då
vevar Pär in en stor aborre som spretar med fenorna, sprattlar
och har sig.
©
Thore Soneson 2003 |
